Vi låg där flera dagar, kanske en vecka, väntande, så vi passade på att kolla förtöjningstrossar och -vajrar. Flera av dem behövde splejsas om, så det var arbetet den veckan för oss däcksare.
Trist men nödvändigt arbete...
Gick iland på kvällen en dag för förfriskningar i tristessen och mötte den vackraste färgade tjejen jag någonsin sett på en bar uppe i samhället. Hon satt tillsammans med lokal förmåga, en boer, född i Johannesburg, jag satte mej hos dem efter att en invit av tjejen.
- Vi samspråkade och drack öl, det var mysigt...Så fick vi idén att kanske skaffa en flaska starkt, lokal "Jungle Juice" som skulle finnas i byn där den vackra flickan bodde.
En trött taxichaufför körde oss upp på en höjd där byn låg och vi gick in i den lilla kåk som var hemmet.
- Då plötsligt hördes skrik och skrän från gårdsplanen, en hel massa blodtörstiga människor hade samlats där för att livet av oss vita... Nu förändrades också "vår" tjej! Hon tog ur sina löständer från munnen, väste åt oss att fly fort som ögat och pekade på ett hål under diskbänken, som säkerligen var gjort för just det ändamålet...Hennes föräldrar och antar jag, bröder hade beväpnat sig med basebollträn och machetes, dom skulle försvara hemmet...
En stor sten som flög in och krossade ett fönster fick mej och boern att störta ut i natten genom hålet som vette mot baksidan av kåken och vi sprang för våra liv nedför backen vi kommit upp längs tidigare på kvällen med taxin. Så fort har jag nog aldrig sprungit förr...
- Flåsande kom vi fram till byn, där vi sprang in på ett hotell och dit förföljarna inte släpptes in. - Det var säkert hundra skrikande bamsingar som hade dödat oss om dom hade fått tag i oss...
Vi fick hyra rum på hotellet och vågade oss inte ut förrän det var ljust och Sea Scouts kapten kommit för att lösa ut mej.
Följand dag läktrade vi olja från amerikanen, 100 000 ton, för Bahamas. Lasten blev omsåld flera gånger och vi fick många kontraorder, innan vi till slut seglade upp till Rotterdam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar