Sjöfartshotellet i Stockholm på 1970-talet

Förr var Sjöfartshotellet en tillfällig bostad och även en mötesplats för sjöfolk från hela landet. Man bodde där under tiden som man sökte jobb på förmedlingen, belägen i samma kvarter, endast några steg från hotellet.
Det kostade 18:- per dygn för sjömän med sjöfartsbok ( steg till kr 50:- mot slutet av -70-talet ), så inte undra på att avdelningen för sjöfolk för det mesta var fullbelagd. På den tiden träffades där alla sorters "sjöfolk", dom äkta, dom nyfikna och "golddiggers", sådana som sökte sig till "guldfiskarna", sjömän med avmönstringen på fickan och generositeten strömmande med hjälp av de starka dryckerna...
 - Restaurangen hade inrett en avdelning, möblerad med bord och bänkar och paneler från gamla Waxholmsbåtar, en riktigt mysig hörna där turisterna sällan hittade sittplats på grund av en massa högljudda sjömän. Stamkunder som Shanghaj-Slim, Trikarn, Janne-Bangkok, Chiefen och många fler hade "sina egna" bord och gud nåde den som tagit dessa platser...


 - Ja, det kunde gå hett till ibland, festen började i restaurangen och fortsatte sedan uppe i rummen som emellanåt kunde inhysa uppemot tjugo personer på en gång. Läskedrycksautomater från korridoren drogs till rumsdörren så man slapp springa efter blandvatten, rök bolmade ut ur rummet där dom flesta rökte och rösterna mycket högljudda då alla skulle överrösta alla...Musiken från radion skrällde, turisterna klagade  och direktör Karlsson (han hette så, hotelldirektörn) var utom sig av ilska...
Han  jagade iväg dem som inte hyrde rum på hans hotell och vi andra fick världens utskällning. 
Men han var en snäll och omtyckt person som alltid ställde upp för oss sjömän. Han trollade fram lediga rum fastän hotellet var fullbelagt!! 
Tjugo procent av hotellkapaciteten var vikt för sjöfolk, resande till eller från sina arbeten på fartygen eller boende där under tiden de var uppsatta på "törn" på sjömansförmedlingen.


Det var en underbar tid, mycken samhörighet och trevliga stunder tillsammans, sjömän är ju en kategori för sig, eller var. De flesta var ensamma utan eget hem annat än de hotell eller liknande instanser. Många gick i Antwerpen, Rotterdam eller Genua och mönstrade ut där.
Då var ju sjöfartshotellet i Stockholm mångas "hem", en plats att packa upp sjösäcken på.
Det var ju en genomfartsplats för de som bodde runt om i Sverige, liksom hotellen i Göteborg
och de andra större hamnstäderna också. 
Jag minns hur Shanghaj-Slim vaknade på hatthyllan en morgon efter att ha slocknat vid bordet! Hjälpsamma vänner hade lyft upp den sovande gamla sjöfararen och "glömt" att ta ner honom före stängningsdags...
- Då jag gick till restaurangen för frukost tidigt den morgonen möttes jag av en svärande Slim som med mycken möda kravlade sig ner från hyllan...
Som sagt, det var en rolig tid!