Fartyg i drift behöver kontinuerligt underhåll för att inte rosta sönder i de salta haven. På bilden en matros som "fläckar" på däck."Bäst att passa på då oceanen är lugn och ligger stilla i solen", verkar han säga.
Båtar av stål är mycket känsliga för rostangrepp och håller sjömännnen i arbete under resorna mellan hamnar.
Master, bommar, kranar och däcksbyggnader angrips av rosten och man knackar rost och mönjar så "örona blör" som en värmlänning uttryckte det.
Det kan vara ordentligt hett i solen kring ekvatorn i synnerhet, däcket är hett så man kan steka ägg på det, ingen beträder däck barfota på dom breddgraderna utan att få stora besvär...
Under tiden fartygen lastar eller lossar underhålls utsidorna meddels ställningar och flottar, man behöver inte gå arbetslös en enda dag ombord.
- Märkväl att jag skriver mest om däcksarbetet, jag var ju däcksare själv. Det är likadant i maskin, alla arbetar med underhållning där också, mest då grejar dom med maskinerna förstås, det är ju av största vikt att dessa fungerar.
I byssan är arbetet igång från tidig morgon. Frukosten ska serveras i tid, som alla andra måltider, maten förbereds av kockarna/kocken, hökarn planerar menyerna veckovis, om det finns en hökare ombord. Nu för tiden är det mest kockstewartar som har hand om allt det där. Moderna fartyg har inga stora besättningar längre...- Jag har seglat i båtar där besättningen utgjordes av 52 personer! Idag får man bemanna tre, fyra fartyg med den mängden befäl och manskap. Ja ja, tiderna förändras ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar