Ett jobb jag helst vill glömma bort...

Någon gång för länge sedan satte jag upp mej på törn i Helsingborg, bara för att jag råkade vara på besök i Kävlinge när mina pengar tog slut. Det var svårt att få tag på jobb just då, i Malmö var det helt omöjligt.
 - I ren desperation mönstrade jag på som lättmatros i m/s Irene, Transmarin...
Måste tyvärr säga att det var en katastrof... Ingenting var som på "vanliga" fartyg. Besättningen verkade tagen ur "Gökboet", ber om ursäkt ifall någon tar åt sig, men det var det värsta jag varit med om...
 - Nåväl, då vi kom ombord (en matros mönstrade samtidigt som jag) var fartyget redan sjöklart och avgick mot Le Havre i Frankrike. -Jag tilldelades förstens vakt 4 - 8. Märkväl att jag var befaren redan då, hade seglat som båtsman i flera båtar.


Det var höst och jag fyllde år under resan ner, gick upp till skepparen och bad om att få köpa en flaska konjak, eftersom jag ville bjuda på ett glas för att fira min bemärkelsedag. - Det här var ett undantag, sa kapten i fråga, men han lovade mej EN flaska och jag gick till hökaren som gav mej en butelj  fin konjak.
Med den gick jag ner i mässen, ställde konjaken på bordet och sa "varsågoda nu".
Till min stora förvåning var det ingen i manskapet som tackade ja till det!!
Den nya matrosen och jag drack ur hela flaskan medan dom andra tittade på...

- Svaret jag fick på min fråga, varför, var att i och med att ingen annan i manskapet förutom båsen, fick köpa alkohol, skulle dom fanimej inte ha något av en nykomling som hade fått lov att köpa sprit!!?


 - En söndag morgon då jag hängde på bryggvingen under min vakt tyckte överstyrman att jag gott kunde gå ner och köra av rost från däck och sedan mönja det. - "Vad bra", sa jag, "då får jag ju dubbel övertid".
Men det tyckte inte styrmannen. Der var en fråga om säkerhet ombord, att "rädda däck" var inte övertidsarbete, det hörde bara till var och ens skyldighet, menade han!?
Som vaktgående lättmatros får man ju inte åsidosätta sina plikter, så jag tog fram rosthackarmaskinen och satte igång med arbetet. Det dröjde inte mera än ett par minuter så kom en helförbannad kapten utrusande, drog ur elkontakten och började skälla på mej, va fan trodde jag att jag var som vågade väcka honom 
en söndagsmorgon... Jobbet blev gjort först på måndagen.


 - Vi hade lastat klart i Le Havre, lastluckorna var skalkade och överdragna med tre presenningar, det var bara bommarna kvar att fira ner och låsas.
 - Jag och den nye matrosen, kan inte komma ihåg hans namn, började släppa ner dessa bommar på akterdäck. Jag hade lagt en och en halv törn vajer på nocken och den första bommen gled ner så vackert på ett litet kick.
Plötsligt kommer tredje styrman skrikande och gormande att vad i helvete gör vi egentligen... Det var bara båtsman som fick fälla bommarna...
Jag måste tala om att båsen, en äldre herre med en massa övervikt, hade svårt att komma upp på masthuset, han pustade och stånkade innan han till slut lade vajern på nocken, fem sex varv och började firade ner bommen som hackigt 
kom ner några centimeter i taget! Det dröjde över tre timmar att få ner de åtta bommarna!...


Vi gick till Söderhamn med saltet från Frankrike. Den nye matrosen och jag mönstrade av och gick iland med sydkejsarna så fort det bara tilläts...
Skönt!