"Herr Karlsson", matros, skulle firas för hans kommande avmönstring. Resecheckarna hade han fixat och sydkejsarna var packade.
Vi gick iland och festen startade på något av alla sjapp i sta´n. Karlsson var generös, han betalade med sina för resan avsedda checkar och alla var ganska på lyset när det var dags att hålla tal och "avtacka" herr Karlsson. Han föredrog att kalla sig så, varför vet ingen antar jag. Karlsson kände till allt om sportevenemang i olika hamnar, från fotboll till cykellopp. Hur han kunde allt det där var en gåta för oss andra.
Han bodde på en hosteria i Genua och det var dit han skulle efter att ha fått sina flygbiljetter...
Undertecknad vaknade upp i San Fernando, purrad med kaffe och kaka av en, ursäkta uttrycket, hästliknande kvinna...Hon var så ful. så jag kunde inte se på henne medan jag drack kaffet...
Men hon var en snäll människa som hade räddat mig från rövare och andra banditer där i Port of Spain och hade tagit mej med hem till sin lya flera mil från staden där mitt fartyg låg och lastade.
Glatt kvittrande talade hon om att en taxi skulle hämta mej klockan sex på morgonen, den var redan betald, sa hon. Jaha, undrar om mina pengar är slut, tänkte jag och kände efter i fickan, men där låg alla slantar kvar!
- Tjejen hade betalat med egna pengar och inte snott mina! Hon måste ha blitt kär i mej...
Taxin kom, han som körde såg ut som ett vandrande lik, lång och mager, blek i ansiktet fast han var "bamsing". They call me The hell of a life, berättade han under resan ombord, taxiresan som "hästansiktet" hade betalat...
- Herr Karlsson hade fått slut på sina resecheckar och följde med till Kanada...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar