"Ljungman, ta loggen"...

I början av min sjömanskarriär var det vanligt att lura nya jungmän till att utföra något dumt. Jag gick 8 - 12 vakten tillsammans med en erfaren matros som stod till rors medan jag gick utkik framme på backen. Delfinerna sam och lekte i bogsvallet, deras kroppar var som fosforiserade, man såg dem tydligt i vattnet. - Plötsligt ljöd styrmans visselpipa två gånger, vilket betydde att man skulle avläsa loggklockan som var fäst vid akterrelingen. Eftersom jag inte var riktigt insatt  i dessa regler ännu sprang jag upp till bryggan och frågade styrman vad det gällde. "Ta upp loggen" sa han, så jag sprang ner igen och passade på att fråga timmerman vad det betydde att "ta upp loggen".
Timmergubben förklarade att "dra upp loggen med lina och allt och lägg den i en pyts som du ska föra upp på bryggan"...
Jag slet som ett djur med att få upp den långa logglinan som kändes som om den var minst en sjömil lång. Inte nog med att det var tungt, den "snollade" sig alldeles hemskt, höll på att vrida sig ur mina händer. Svetten rann ner innanför kragen och det gjorde ont i fingrarna av den vridande linan, men till slut stod jag där med hela skiten på däck, lina, propeller och trissan. Det var inte lätt att få in det i aluminiumpytsen, men till slut lade jag klockan ovanpå högen och gick upp till min styrman...
Jag ska inte beskrive de ord som skallade på bryggan, men vill påpeka att det var en mycket förgrymmad styrman som stod där framför mig.
I rättvisans namn vill jag tala om att det var timmerman som fick uppdraget att klara upp trasslet som orsakats av att jag inte hade slåppt ut linan först för att sedan dra in den baklänges...
Egentligen skulle jag bara ha läst av klockan på relingen, som ju visade värden för att kunna räkna ut farten genom vattnet...Ja, ja det var då det, på 50-talet.