M/T Bonny                      


Julen 1981 var vi på väg upp till Sullom Voe, Shetland med 50000 ton olja, när vi plötsligt råkade ut för blackout i maskineriet. Allting slocknade då maskinerna inte längre fungerade och endast nödljuset slogs på via batterierna.
Till råga på det blåste det upp till orkan på Nordsjön, vinden låg på 47 m/s!
- Julfesten avbröts abrupt av dessa båda intermezzon och då chiefen rusade ner till maskinrummet och förgäves försökte starta maskinerna igen hände ingenting annat än att all startluft tog slut och där låg vi i stormen...
Vinden förde tankern in mot land, vi befann oss utanför Edingburg med alla dess vassa klippor...
Tänk er att en tanker på nära 100000 dwt lastad med 50000 ton råolja som sakta men säkert driver upp mot klipporna och inte är inertgas försedd! Den gas som alltid finns kvar i tankarna före spolning, kan antändas av minsta gnistbildning och fartyget sprängs i bitar med man och allt...
- Vinden tjöt och vågorna gick höga, Bonny rullade sidleds, det var svinkallt i hytterna, man sov påklädd av ren utmattning och kyla, enda ljus som fanns var den svaga nödljusbelysningen i korridorerna.
Edingburg kom närmare, dom vassa klipporna växte för varje timme och orkanen fortsatte...Allas ögon var ofta riktade mot det land som oroväckande fort kom närmare och närmare.
Efter tre dygns drivande med vinden dök plötsligt en högsjöbogserare upp som en räddande ängel, den hade varit och undsatt norska oljeriggar som slitit sig och nu var den här. Vi hurrade och skrattade och kramade om varandra i glädjen över att ha fått denna högt uppskattade hjälp.
- Snart nog startade maskineriet igen och vi kunde fortsätta resan norrut.
Det var en separator som hade släppt in vatten i bränslet och orsakat blackouten. Senare hörde vi att tre människor hade förts ut till havs och drunknat av den hårda vinden. En remarkabel jul må man säga.