Vi fiskade makrill på redden i Chile, från m/s Neptun av Mariehamn

Vi lastade i Hangö, Finland, en kran med en lyftkapacitet på 600 ton, som den finska regeringen skänkt till Peru. Destinationen var Callao, vid Lima. - Lastningen tog över en månad i anspråk! Neptun var på ca 3000 dwt och den stora kranen fyllde både lastrum och däck.
 - Vi var säkra på att lossningen skulle ta lång tid och var beredda på lite "semesterdagar" i Sydamerika...
Men tji fick vi, efter ett dygns arbete med skärbrännare och vinkelkap, var alla delar i land!!
De ditsvetsade märlorna och andra surrningsfästen hade helt avlägsnats och slipats av så det var bara att måla över...


Därifrån gick vi ner till Chile, till en liten by strax norr om Valparaiso, som jag glömt namnet på, där ankrade vi upp på redden i flera dagar. Vi skulle gå in och lasta arsenik i fat till Tyskland där.
 - Det var mest ålänningar ombord och dom är ju kända för att gilla fisk, så snart hängde grabbarna över relingen och pilkade makrill... Det var ju inget konstigt med det kanske ni tycker, men det konstiga var att efter att ha rensat flera fina makrillar och ställt en pyts med firrarna utanför byssan för tillagning av färsk fisk, som vi inte sett röken av på månader, kommer kockstewarden och dumpar den fina fisken överbord med orden "man vet ju inte vad det är för något, kan ju vara giftig!"...
Tilläggas kan att vår proviant bestod mest av djuptfryst sej i massor...Vi åt kokt sej, stekt sej, ugnsstekt sej, på tvären och på längden...sex dagar i veckan på hemresan som tog ca en månad...Kaffet tog också slut strax efter Panamakanalen... 
I ren desperation betalade jag över 200 kronor för ett litet paket kaffe när vi äntligen kom till Kielkanalen! Det var inte så gott...
Undrar om den "hökarhalvan" fick några jobb efter den resan...