-OK, jag gick iland ca åttatiden på kvällen för att besöka timmerman som var göteborgare. Hade vikt ihop en hundring, som jag förvarade i klockfickan, för eventuellt behov av taxipengar.
- Jag gick mellan virkesstaplarna på kajen...sedan minns jag inget mera...
Två grabbar som hade gått iland strax efter mig, såg hur ett par karlar stod böjda över mig och rotade i kavajfickorna men de sprang vid åsynen av sjömännen...
- Jag låg avsvimmad på Sahlgrenska sjukhuset i tre dygn och när jag vaknade satt en polis vid sängen med sitt anteckningsblock i handen. "Vem slog dej?", frågade han direkt...
"Var är jag?" motfrågade jag. Hade ju ingen aning om var jag befann mig.
Senare fick jag höra att polisen misstänkte Clas O. och Gunnar N. för rånförsök. Ja, försök var det ju, min hundring låg kvar i klockfickan!
Men fickorna i min vita kavaj var sönderrivna och den var alldeles blodig över hela ryggen.
Två veckor senare blev jag utskriven från hospitalet, då var Braheholm i N.Y. redan och jag gick till rederiet för lite pengar.
- Den som mötte mig där, var den ökända Littorin... "Det var självförvållat!" sa han, "du var väl full tänker jag" fortsatte han. "Inga pengar, men en tågbiljett hem till Stockholm får du. Och den går inte att sälja"...?? Så var det då på den tiden...
Via Sjöfolksförbundet fick jag ersättning för all förlorad inkomst plus sjukskrivningen, så jag led ju ingen nöd, men var heligt förbannad på herr Littorin. Hade inte druckit ens en öl när jag gick iland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar