Vi gick mot Sydamerika från Montreal i Kanada när vår överstyrman törnade...Den stackars styrmannen inbillade sig att hans hytt var försedd med kablar och mikrofoner som var osynliga för andra men inte för honom.Han visade skepparen en termoskanna och sa att den innehöll en sändare som gjorde att han kunde kommunicera med sin fru...!
Frun jobbade i ett annat Salénfartyg som "gnista", telegrafist, det fanns sådana på den tiden.
Nåväl, det bestämdes att försten skulle hållas inlåst i sin hytt, med vakt utanför, för säkerhets skull, om han t.ex. skulle vilja hoppa överbord eller så...
Det blev ju däcksvakten som fick uppdraget att stå på vakt en timme i taget och en episod har blivit kvar i minnet.
En matros, han var av arabiskt ursprung och mycket vidskeplig...Tänk er honom darrande stå där utanför en "galnings" hyttdörr, hoppande till för varje litet konstigt ljud med svettig panna...Värre blev det när överstyrman öppnade dörren och räckte fram en glödlampa och sa att "du som seglat med min kärring, kan väl säga några ord till henne. Hon är på linjen nu"...Matrosen sprang som för sitt liv ner i mässen, skakande som ett asplöv, rabblade några böner till Allah och svor på att glödlampan ändrade färg och att han hörde gnistans röst ur den...
Vi lämnade styrmannen på Bahamas för vidare befordran hem till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar