Fartyget forsade fram i natten, vinden var måttlig och endast en mindre rullning var förnimbar.
- Plötsligt slocknade topplanterneljuset och den sista ljuspunkten mot himlen försvann...
Tredje styrman beordrade jungman Frans att klättra upp i masten och byta ut glödlampan för det är mycket viktigt att den lanternan lyser.
Den andra vakten, matrosen (en gammal gubbe, minst fyrtio år...) stod till rors så Frans tog med sig glödlampan, gick fram till förmasten och började klättra. Det gick lätt upp till salningen sedan smalnade masten av mer och mer, stegpinnarna blev mindre för att till slut upphöra helt.
Sista biten upp till toppen var Frans tvungen att "slätterklättra" ca tio meter...
Glödlampan hade han stoppat in under jackan och för att få fram den tvingades han släppa taget med ena handen, det kändes plötsligt kusligt där uppe...Benen korsade runt maststommen gled lite och med båda armarna kramande stången tittade han neråt...Han såg det svarta vattnet rakt under sig, däcket verkade vara mycket långt borta, svängradien i den höga masten var väldig för en ung kille på sin första sjöresa som klamrande sig i masten tjugofem meter ovan däck inte vågade släppa taget ens med en hand...
Men efter en lång stund i den kalla natten kunde han röra på sig igen och till slut släppte den, spänningen som nästan paralyserat honom och han kunde skruva ur den trasiga lampan för att ersätta den med den nya...Topplanternan lyste och Frans kände en innerlig glädje över sitt arbete...
Efter vaktbytet sov Frans mycket gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar