Man vet just ingenting, men man står där på kajen och ska gå uppför fallrepet som brant lutande leder upp till däck, hur högt som helst då fartyget är på lätten, olastat alltså. Den nyinköpta resväskan med klädespersedlarna hemifrån väger tungt då man stretar uppåt längs landgången...
Väl ombord blir man visad sin hytt av någon som befinner sig på däck, överkojen är tom så det blir den man får att sova i som ny ombord...
Man tilldelas 12 - 4 vakten, hundvakten, man vet kanske inte vad det är, men det får man väl lära sig med tiden...
Arbetet börjar efter frukost, man får en "pickhammare" och en skrapa av båsen. Rosten ska knackas och skrapas från utsidan då fartyget ligger vid kaj, en flotte utrustad med ställning är placerad i vattnet intill båtsidan, varifrån arbetet ska utföras. Hela dagen ska man knacka och skrapa, med undantag för kaffepaus och matrast. Rostflagorna stänker in under skjortan och i ansiktet, svetten rinner av solvärmen och det ringer i öronen av hammarslagen. Tiden tycks stå stilla, minuterna sniglar sig fram, en timme känns som en hel dag...Men arbetet måste bli klart och mönja ska påstrykas över det färdigt knackade området innan arbetsdagen avslutas och måltiden serveras i mässen.
Det värker i armar och ben av ansträngningen att arbeta hela dagen och man är så trött...
- Var är romantiken och glamouren som han hört berättas om i skolan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar