Att jobba som eldare var hårt och slitsamt ombord i lastfartygen som drevs med ånga. Hettan framför pannluckorna var oerhörd, där skulle fyren vändas och slaggas och hettan slog ut från fyrarna...Slejsjärnen kunde vara glödheta...Fyra ton kol skulle skyfflas in under en vakt så att farten på ca 6 - 8 knop kunde hållas. Trimmaren sprang fram och tillbaka mellan fyren och kolboxen med sin skottkärra, halkande i båtens krängningar och fick sig många törnar i de trånga utrymmena.
Eldaren skyfflade kol med svettraggen runt halsen, svart av sot. Ångtrycket måste hållas på rätt nivå, alltså på topp...
När vakten närmade sig sitt slut slaggade man pannorna, man drog ut fyren släckte den och askan vinschades upp på däck och hivades överbord, sedan tändes fyren igen så att nästa vakt hade nya fyrar att arbeta med i en rundgång som aldrig tog slut...Man hade inte bara en panna, ofta var det sex pannor igång...
Det fanns bunkerhamnar på flertal ställen, vissa hade sämre kol andra lite bättre.
- Vilken glädje det var när oljan introducerades i fartygen! Inga skyfflar, bara kranar att sköta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar