Plötsligt hörde försten ett dunkande framme från fören och kom genast att tänka på ankaret...
Dyningen hade ökat i storlek, fartyget "gungade" på vågorna och ankaret slog emot utsidan med monotona slag som blev hårdare i den ökande dyningen...
- "Kom med", sa försten till jungman och rusade förut och upp på backen med jungmannen i släptåg. Väl där framme konstaterade han att det var ankaret som hängande en bit ut ur gattet smällde i plåtarna på bogen...Han kopplade ankarspelet, lossade bromsen och körde in ankaret som surrades med hjälp av jungman. När allt var klart hände det!...
Fartyget gjorde en djupdykning i vågdalen och doppade fören under vattnet...Tonvis med den tunga sjön slog över hela backen med katastrofala följder...
När vattnet försvunnit låg försten inkilad under ankarspelet, medvetslös och med ansiktet sönderslaget...av den unga grabben fanns bara bitar kvar och delar av hans inälvor hade hamnat i styrmannens mun...det mesta hade spolats överbord...
- Jag seglade senare med denna styrman i Mangarella. Han hade fått en massa silver i huvudet, armar och bröstkorgen var ihopsatta med platinastavar...
Han kunde aldrig förlåta sig själv, att han tagit med jungmannen fram på backen...
Det ligger på timmermans ansvar att ankaret är ordentligt uppdraget och surrat. (Gjorde på den tiden man hade timmermän i båtarna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar