Vinter i Norden... 
Vi som har framtiden bakom oss minns dom gamla steambåtarna med sina nackdelar och även fördelar, fast dom kanske man har glömt...
- Det var -37 grader i Kemi hamn en morgon när jag vaknade av ett himla liv ute på däck. Det small och dunkade som om kriget brutit ut och man trodde att båten rämnade i isen...
Klockan var 05,30 och jag for upp ur slafen och sprang upp till mässen, tittade ut genom ventilen och fick se andra styrman pulande på däck med att öppna steamkranarna till vinscharna som vita av frosten motsträvigt startade av den heta ångan. Det dröjde en lång stund innan alla vinschnockar snurrade på, men det var behövligt för att lastningen skulle komma igång.
På den tiden drack man en kopp kaffe före klockan sju, för att sedan jobba till klockan åtta då det var frukost, mestadels bestående av gröt och ägg...
Den första timmen riggade man bommarna, öppnade luckorna och gjorde klart för stuvarna att börja lasta. - Det var ingen lek det där med att öppna luckorna. Först slog timmerman ur kilarna som skalkade presenningarna, tre stycken hårdfrusna canfastyg som veks ihop. Luckorna var av stadig ek, det behövdes två man att lyfta varje lucka som travades bredvid luckekarmen. Man balanserade på skärstockarna, tunga stålbalkar som höll träluckorna på plats. Därefter vinschades skärstockarna av med lastbommarna, solar (armaturer med flera glödlampor) riggades i lastrummen så att stuveriarbetarna kunde se att stuva lasten. Sedan var dags för frukost...
Skönt att komma in i värmen en stund, från kylan som sved i öron och näsa och med stela frusna fingrar och fötter...
Den som uppfann de hydrauliska stålluckorna var ett geni, eller i alla fall gjorde han/hon alla sjömän en stor tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar