Hur det kan vara den första dagen efter avgång...

En ung grabb mönstrar på. För första gången är han med då fartyget går ut till sjöss...
Klockan halv tolv på sena kvällen purras han brutalt av den avgående vakten för att törna till på "hundvakten".
- Först fattar han inte vad som händer, varför får han inte sova på natten?
Slutligen stiger han upp och efter en kopp kaffe i mässen, går han upp på bryggan för att göra sin debut som vakt.
- Det är skumt där uppe, inga lampor är tända, endast ljuset från instrumenten och radarn lyser upp tillvaron för de som befinner sig på kommandobryggan.
Vår unge man ställer sig på vingen för att få frisk luft i sina lungor, han känner ett obehagligt sug i magen på grund av den stora tankerns långsamma rullande på vågorna som kommer rullande snett akterifrån.
Det känns inte alls bra i magen, ett illamående som bara ökar i takt med suget av det krängande fartygets rörelser. Vågorna är stora som hus och de slutar aldrig att rulla fram och upp över tankerns däck...
Han är ljusgrön i ansiktet, det kväljer i magen. Plötsligt, utan förvarning, bara kommer spyan
forsande från magen, upp i munnen och far sedan ut över bryggdäcket i en stinkande stråle.
Killen sätter sig på huk och bara spyr i aldrig sinande konvulveringar där nere i magen...
Han vill bara dö...han skäms och mår så illa som han aldrig gjort förut. Åh, var är du mamma?
Jag vill hem!...
En förstående styrman hjälper till med att spola vingdäcket och skickade ner grabben för att ställa sig på toaletten och hulka...
Ja, det är inte alltid så roligt ombord...